Remissvar: Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige

Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne, Göteborgs rättighetscenter – mot diskriminering, Malmö mot Diskriminering (MmD) och Individuell Människohjälp (IM) som beretts tillfälle att yttra sig över utredningen Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige, vill med utgångspunkt i våra respektive verksamheter lämna följande remissvar.

 

Utredningen är efterfrågad, emotsedd och ett välbehövligt steg för att stärka arbetet med de mänskliga rättigheterna i Sverige idag. Vi som skriver detta remissvar har tagit vår utgångspunkt i våra respektive verksamheter och det arbete som vi bedriver för mänskliga rättigheter och mot diskriminering i Sverige idag. I det arbetet möter vi på regelbunden basis människor som får sina mänskliga rättigheter kränkta och som inte heller har möjlighet till upprättelse. Vi utbildar och processleder kommuner, företag, organisationer med flera och ser gång på gång hur stora kunskapsluckor det finns gällande det ansvar som arbetsgivare, utbildningsanordnare och andra har i relation till diskrimineringslagstiftningen. Vi ser också dagligen hur människor genom strukturell diskriminering får sina rättigheter kränkta i skolan, på bostadsmarknaden eller inom arbetslivet. Vi är av den åsikten att arbetet med mänskliga rättigheter generellt, och arbetet mot diskriminering specifikt, måste stärkas i Sverige. Vår förhoppning är att en nationell institution för mänskliga rättigheter ska vara den samlande kraften i detta arbete.

 

Sammanfattning av remissvaret

  • Vi anser att det bör utredas om institutionens uppdrag ska utvidgas till att även bedriva tillsyn och ta emot enskilda klagomål. Detta för att institutionen ska bli mer tillgänglig och trovärdig samt för att dess arbete ska få direkta konsekvenser för de enskilda som berörs och skyddas av de mänskliga rättigheterna. Att det aktuella förslaget medför en institution vars arbete inte ger effekter för enskilda ser vi som en stor brist. Utredningen har angett att Parisprinciperna inte kräver att tillsyn utgör en del av institutionens verksamhet, utan anger det som ett frivilligt åtagande. Detta innebär inte att en tillsynsverksamhet inte är behövligt i Sverige. Utredningen anger vidare att tillsyn inte ska ingå i institutionens uppdrag eftersom det skulle vara resurskrävande. Att något är resurskrävande är inte ett fullgott argument för att låta bli att genomföra det. Utredningen visar inte heller på att resursåtgången för en tillsynsverksamhet har utretts i någon egentlig mening.
  • Vi anser att institutionens förslag och rapporter till regeringen ska ges mer tyngd, till exempel genom att regeringen avkrävs återrapportering till institutionen.
  • Vi anser att det finns en risk för att den föreslagna myndighetsformen inte uppnår det oberoende i förhållande till regeringen som krävs för en MR-institution. Vi vill poängtera att det framtida arbetet med att säkerställa myndighetens oberoende är en avgörande fråga.
  • Vi anser att representation från berörda grupper och civilsamhället bör främjas ännu mer än vad som görs i det aktuella förslaget. Detta till exempel genom att Rådets position och inflytande stärks och att vissa grupper garanteras en plats i styrelsen.
  • Vi tillstyrker förslaget om att utreda ett grundlagsskydd för institutionen och anser att ett sådant krävs för att garantera institutionens oberoende och kontinuitet. 
  • Vi tillstyrker även utredningens slutsats om att frågan om institutionen ska ta över Diskrimineringsombudsmannens främjandeuppdrag ska utredas vidare. Vi vill dock särskilt poängtera vikten av att antidiskrimineringsbyråerna i Sverige i ett tidigt skede involveras i en sådan utredning.

 

Remissvaret i sin helhet finns här.

En kommentar till “Remissvar: Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige”

Kommentarer är stängda.